410. Stállo ja duolldaja darvve

Gu lij stállo akt sáme påjkåv válldám, så idtjij vil besa stálo luhtte. Ja så stállo rárestij, gåsse gilgij åjttet dav påjkåv, dav påjtjåv. Nå så påjttjå funderij gåkte sån atja bässat stálo luhtte. Nå så sån mujttája bassedit dållåj. Ja gu de stállo vujnij, mav dat påjttjå dållåj gähttja, de sån gatjádij: Mav dån vuojná dålån? De påjttjå vásstedij: Mån vuojnáv gållev ja silbav dålån. Ja så stállo gatjádij: Gåkte då da vuojná? Ja de påjttjå vásstedij: Må lev vuojddam iehtjan tjilmijt duolldaja dirvijn. Ja de stállo hålåj sunjij: De dån ådtjo muv tjilmijt dav liejkkit. De påjttjå väldij stuorra gruvtov ja duoldadij darvev. Ja de påjttjå gåhtjoj stálov nuoladit ja villidit, ja de påjttjå väldij duv duolldaja darvvegruvtov ja de sån lijkkij dav stálo tjilmij nala. De stállo vásstedij: Vuoj, vuoj! Báhkas lij, gula! Ja de påjttjå väldij stálo áksjov ja de tjuolastij tjebodav rastá. Ja de påjttjå besaj ulgus stálost.

atja (han/hon/den/det) ska liejkkit gjuta duoldadit koka länge gåhttjot htj uppmana nuoladit klä av sig viellidit lägga sig ner